yngve

 

Det var värst vad 100 dagar går fort när man bloggar varje dag, trodde faktiskt inte att jag skulle orka hela vägen men det har gått bättre än väntat. Jag kommer inte ihåg hälften av vad jag har bloggat och mycket har varit nonsens men det har känts ganska skönt på ett vis att bara skriva vad man känner för. Det blir liksom inte lika mycket prestationsångest när man måste blogga varje dag.

 

Förhoppningen när jag började med den här utmaningen var att få igång bloggen ordentligt igen och just nu känner jag att jag gärna vill fortsätta att blogga mer kontinuerligt, varje dag känns som lite för mycket men minst varannan dag ska jag nog klara i alla fall.

 

There are very few jobs that actually require a penis or vagina.  All other jobs should be open to everybody.

- Florynce Kennedy

Den 27 april var det dags för Vegofesten på Kulturhuset i Örebro. Jag hade nya kameran med och här kommer första omgången bilder ifrån dagen.

 

 

En annan sak som Lars Fält pratade om på föreläsningen  som jag funderat över en hel del förut var det här med 'spel för galleriet', alltså att man uppför sig på ett visst sätt för att man tror att det är så andra tycker man borde göra.

Titt som tätt hör man folk som klagar på hundägare som inte säger till sin hund om den tillexempel gör utfall mot andra hundar. Dessa personer menar då på att dessa ägare helt enkelt inte bryr sig om att hunden gör utfall vilket jag tror är väldigt ovanligt, tvärtom tror jag många tycker det känns jobbigt och pinsamt när deras hund inte 'uppför sig'. Om det vore så lätt att få hunden att sluta genom att bara "säga ifrån på skarpen" är jag övertygad om att de flesta  skulle göra just det. Däremot tror jag det är  många som blir frustrerade och arga och bestraffar sin hund när den gör utfall även fast de vet att det inte hjälper för att dom vet att folk tittar snett på dom om de inte gör det.

Detta är ganska brett förekommande även utanför hundvärlden. För några månader sen när det debatterades fram och tillbaka om barnförbjudna cafeer läste jag i kommentarsfältet på en blogg om en person som beklagade sig över barn som skrek och förde väsen utan att föräldrarna sa ifrån. När det då påpekades att föräldrarna kanske visste att det bästa sättet för att lugna ner sitt barn var att ignorera det eller till och med att försöka 'uppfostra' barnet just då skulle förvärra beteendet svarade denna person att hen ändå tyckte föräldrarna skulle säga ifrån på skarpen så att hen kunde se att de åtminstone försökte. Då bli det ganska uppenbart att det inte handlar om vilket tillvägagångsätt som funkar bäst.