Heja Emma


 
 
 

En vit tjuv är en vit man, en svart tjuv är en svart tjuv och en kvinnlig tjuv ska man hjälpa


Dag #94: Spel för gallerierna

En annan sak som Lars Fält pratade om på föreläsningen  som jag funderat över en hel del förut var det här med 'spel för galleriet', alltså att man uppför sig på ett visst sätt för att man tror att det är så andra tycker man borde göra.

Titt som tätt hör man folk som klagar på hundägare som inte säger till sin hund om den tillexempel gör utfall mot andra hundar. Dessa personer menar då på att dessa ägare helt enkelt inte bryr sig om att hunden gör utfall vilket jag tror är väldigt ovanligt, tvärtom tror jag många tycker det känns jobbigt och pinsamt när deras hund inte 'uppför sig'. Om det vore så lätt att få hunden att sluta genom att bara "säga ifrån på skarpen" är jag övertygad om att de flesta  skulle göra just det. Däremot tror jag det är  många som blir frustrerade och arga och bestraffar sin hund när den gör utfall även fast de vet att det inte hjälper för att dom vet att folk tittar snett på dom om de inte gör det.

Detta är ganska brett förekommande även utanför hundvärlden. För några månader sen när det debatterades fram och tillbaka om barnförbjudna cafeer läste jag i kommentarsfältet på en blogg om en person som beklagade sig över barn som skrek och förde väsen utan att föräldrarna sa ifrån. När det då påpekades att föräldrarna kanske visste att det bästa sättet för att lugna ner sitt barn var att ignorera det eller till och med att försöka 'uppfostra' barnet just då skulle förvärra beteendet svarade denna person att hen ändå tyckte föräldrarna skulle säga ifrån på skarpen så att hen kunde se att de åtminstone försökte. Då bli det ganska uppenbart att det inte handlar om vilket tillvägagångsätt som funkar bäst.


Dag #88: Ibland går det bara inte att hålla käften

Jag följer inte direkt nån av de s.k 'storbloggarna' och de debatter som brukar utstå lite titt som tätt på dessa ställen är inget jag brukar lägga energi på. Men ibland går det bara inte att hålla käften.
 
 

Dag #61: En sån där jävla gräsätare

De flesta reaktioner jag har fått när jag berättat att jag är vegetarian är positiva, folk är nyfikna och vill gärna veta mer om varför osv. Men ibland så stöter man på folk som liksom himlar med ögonen och kommer med nån nedsättande kommentar om "jaså, vart har du fått en sån fix ide ifrån?" och ibland kan det kännas som folk inte tar en på allvar, som om man en dag bara fått för sig att nej jag ska inte äta kött för kalvar är så himla söta. Om man är inne på diverse forum och bloggar och läser kan man se samma fenomen, man hånar och gör sig löjlig över de som är veganer/vegetarianer och kommer med argument som "människor är faktiskt rovdjur så det är naturligt att äta kött" eller "det är faktiskt normalt att äta kött" och på det sättet insinuerar de att det är onaturligt/onormalt att inte äta kött.
 
Samtidigt är det ofta just dessa personer klagar över "de där jävla gräsätarna som hela tiden ska pracka på en sina dumma ideer om att man inte ska äta djur". Och jag kan lova att om jag skulle börja kalla folk för djurmördare eller säga att jag tycker det är fel att äta kött skulle det bli ett himla liv. Det anses liksom okej att klaga på sånt som inte hör till normen vare sig det gäller att inte äta kött, vägra klä sin barn könsnormativt eller inte raka sig under armarna. Men att klaga på det som tillhör normen är ett big no no, herregud det är ju normalt!
 

Dag #29: Läsvärt del 2

Tänkte tipsa om lite fler texter jag läst den senaste veckan som jag tyckt var väldigt bra.
 

Seså, iväg med er och läs nu


Dag #27: Not Ever

 

Dag #15: Findus-lasagnens långa och krångliga väg

Jag får erkänna att jag inte haft varken tid eller ork att uppröras över Findus-skandalen, förrän idag vill säga. Självklart är det inte acceptabelt att en matprodukt innehåller nåt som inte står på innehållsförpackningen. Men det är ändå nåt sjukt över att så stora mängder mat som tusentals djur har slaktats för kommer kasseras för att det är fel slags kött.

Sen tycker jag det är förfärligt vilken lång och krånglig väg det har varit för det här förbaskade köttet att hamna i våra svenska frysdiskar överhuvudtaget.

"Findus färdiga enportionslasagne tillverkades av franska Comigel, i en fabrik i Luxemburg. Comigel köpte i sin tur köttet av den franska köttproducenten Spanghero, som enligt uppgifter i franska medier förfalskat dokumentationen.
Enligt Benoit Hamon, biträdande finansminister i Frankrike, köpte Spanghero det frysta köttet ”från en cypriotisk handlare, som hade kontrakterat en handlare i Nederländerna, som i sin tur fick leveranserna från ett slakteri i Rumänien."
källa

Dag #13: LÄS för guds skull

Det har skrivits mycket om näthat och kvinnohat efter onsdagens avsnitt av Uppdrag granskning. Här kommer lite länkar till några texter som gjort stort intryck på mig och jag tycker ni också borde läsa.
 
Fanny bloggar om näthat som egentligen är kvinnohat, Fråga Ugglan har skrivit om att anpassa sig och Lisa ger Oscar Swartz svar på tal.
 
Sen om ni känner för ett gott skratt tycker jag ni ska kolla in moralfjants video Kvinnohatarnas hemliga konferens
 
 
 
 

Dag #11: On a happier note

Från näthat till vargjakt... Igår stoppade kammarrätten tillfälligt jakten på de 16 vargar som skulle skjutas. Det är Naturskyddsföreningen, Rovdjursföreningen och Världsnaturfonden som har överklagat Naturvårdsverkets beslut om urvalsjakt.
 
Under den vecka som jakten har pågått har 3 vargar hunnit skjutas.

Dag #10: Män som hatar kvinnor - på riktigt


"Var är våldtäktsförövarna?"

 

Jag blir mörkrädd av tanken på att folk resonerar på det här sättet

Ofta när jag läser om saker som upprör mig blir jag så arg och uppretad att jag liksom inte klarar av att skriva om det. Det blir bara svärord och generellt 'jag hatar världen'-babbel och då är det lättare att bara strunta i det och försöka sluta tänka på det. Men en del saker är helt enkelt för hemska för att de inte ska uppmärksammas.
 
Vanligtvis undviker jag forum i stil med Flashback och Familjeliv eftersom det på dessa ställen brukar vara mycket av dessa saker som gör mig så upprörd att jag kokar. Men så snubblade jag över en länk till till en diskussion på Familjeliv, här kommer ett citat av vad TS skrev:
Jag och min sambo brukar ligga och prata fantasier. En av mina är att bli våldtagen (vilket jag tror ganska många andra också fantiserar om). Jag sa att "det självklart bara är en fantasi". Denna fantasi känner han till. I natt vaknade jag av att han höll fast mig och tvingade sig på mig. Jag skrek och försökte ta mig loss medan han pressade sig in.. Vill inte gå in på mer detaljer.. Efter la han sig bara och sov.. Jag visste inte vad jag skulle göra.. Låste in mig på toan och satt där tills han bankade på och ville in på morgonen.. Då flinade han lite emot mig och frågade hur jag mådde, jag bröt ihop och frågade vad fan tror du.. Då sa han nåt i stil med "men oj, jag ville ju bara att du skulle få din fantasi"..

Jag mår illa.. Han kommer hem från jobbet snart och jag vill inte se honom.. Kan jag anmäla honom för det här? Han tycker att det bara var "en lek"..
 Att detta som TS beskriver är våldtäkt tycker jag är helt glasklart, men ändå får hon flera svar från folk som tycket att det "låter som du bad om att bli våldtagen", "var bara ett missförstånd" och "är ju synd om killen om han ska bli stämplad som våldtäktsman och hamna i brottsregistret". Folk som på riktigt tycker att det var hennes fel och att det är killen det är synd om.
 
Det är så sjukt att jag knappt förstår det. Även om vi bortser från det faktum att hon aldrig sagt att hon ville att de skulle utföra denna fantasi och att han inte har nån rätt attt bestämma det själv borde väl ändå det faktum att ens partner skriker och försöker komma loss vara ett ganska tydlig tecken på att man ska sluta!
 
Jag blir mörkrädd av att tänka på att det finns folk som faktiskt resonerar på det här sättet. Jag hoppas bara att TS inte tar åt sig av all denna dynga.
 

RSS 2.0