Vem är jag?

Vem är jag egentligen? Vissa dagar vet jag knappt själv. De som känner mig skulle nog beskriva mig som snäll, blyg, hundtokig, flitig och glad. Och det stämmer väl ganska bra åtminstonde en del av vem jag är, även om det inte alltid är sån jag vill vara.
 
Det jag tänker först och främst är väl det här med blygheten, jag har alltid fått höra att jag varit blyg och försiktigt ända sedan jag var liten men det blev värre i samband med mellanstadiet nån gång. Under de senaste åren har det nog varit snudd på social fobi. Jag har en tendens att leva för mycket i mitt eget huvud, jag tänker mycket, för mycket. Jag grubblar mycket på saker och kan grunna på sånt som hänt för flera år sedan.

Fråga borde kanske inte vara ’vem är jag?’ utan ’vem vill jag vara?’. Det svaret är enklare, jag vill vara mig själv. Och framförallt acceptera mig själv och inte känna något behov av att låtsats vara någon annan.